Idag är en sådan dag då jag hade velat släcka lampan och lägga mig i fosterställning under täcket och låta någon annan ta tag i problemen åt mig. Säger det åter igen, denna jävla projektplanen. Jag o.r.k.a.r. inte mer. Även om jag vet hur skönt det kommer kännas när man är klar, orkar jag inte ta tag i det, för jag vet inte hur vi ska ta oss dit. Jag vill bara gråta. Gråta non stop och mycket. Vet hur bra jag hade mått efter att ha fått gråta ut. Det är väl märkligt vad gråt kan läka? jag har så mycket spänning och stress som bara vill komma ut, men kan inte fälla en enda tår, och det får mig också att bli ledsen.. Suck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar