Nervvrak

Hade en underbar nyårsafton där vi alla bestämde att detta skulle bli ett bra år. Det skulle gå uppåt!
Men måste erkänna att för min del, går det långsamt lite neråt. Jag känner mig som ett nervvrak och om någon skulle trycka på fel knapp så brister det. Och allt detta speglar sig negativt och blir till en ond cirkel.
Jag kan inte somna om kvällarna, för jag ligger och tänker på en massa och är orolig i hela kroppen. De få timmars sömn jag får resulterar i att när jag väl ska gå upp på morgonen så är jag dödstrött. Jag har ingen energi och orkar inte engagera mig. Mina träningspass, som jag brukar älska, dalar. Jag är så trött så trött. Kan inte beskriva den känslan. Har fått minska i mina vikter väldigt mycket och cardiopassen ska vi inte tala om. Detta resulterar i en ännu sämre Sara. Det påverkar allt. Speciellt humöret och jag känner mig inte glad. Jag längtar hem. Jag vill krama min mamma (jag som inte ens är direkt mammig av mig) och höra henne säga att allt kommer bli bra. Herregud.. vad är detta? Som sagt, en ond cirkel.

Roligt blogg inlägg va? Vet inte ens varför jag skriver detta. Men måste bara få allt ur mig..
Jag borde vara så jääävla glad. Examen om exakt 14 dagar. men jag ooorkar inte vara glad och lycklig. Har min praktiska tenta på måndag, som jag aldrig varit nervös över innan och nu är jag, ja jag vet inte. SKITNERVÖS rent ut sagt.

Jag hoppas verkligen att allt detta lägger sig när jag är klar med den och haft min slutbedömning.. Att jag kan slappna av och njuta av sista tiden här i fina karlskrona..

Vad vill jag egentligen ha sagt med detta? Ingen aning. Förmodligen att man inte alltid kan vara på topp. Även om det kanske ser ut så utåt, så är det faktiskt okej att vara lite nere ibland. Jag har kämpat och kämpat och kämpat i tre år. Inte konstigt att jag börjar bli lite sliten.