Ett steg framåt, två bakåt

Här händer det inte så mycket. Är duktigt trött på en av mina förra vänner. Fattar inte hur man kan vara så jävla oärlig, hur kan man se sig själv i spegeln varje dag? Jag brukar inte skriva ut mitt absoluta privatliv här, men igår rann det över lite. Inget ont som inte har något gott med sig...
Så jag har tagit vara på den andrenalinkicken det gav mig och gav mig ut på en jävla löprunda idag. Ner för tinkarp och bort mot pålsjökrog. Upp för kinesiska muren och vidare genom skogen. Ner för till havet ingen och upp för tinkarp. 6 km härlig, svettig, intensiv löpning och 2 km promenad Jag är nöjd.